Kongressen
Hejsan!
Den här helgen, särskilt lördagen har varit helt fantastisk. Det har varit otroligt spännande, lärorikt och givande på alla sätt. Men jag ska väl ta det från början.
Jag gick upp vid sex och åt, duschade och allt det där. Jacob och hans fotbollslag skulle ha cup i närheten av Bålsta och eftersom pappa skulle skjutsa så kunde jag åka med dem. Vi kom fram till stället där cupen skulle vara vid halv nio. Vi såg första halvleken av första matchen innan vi var tvungna att sticka eftersom jag skulle vara på kongressen före tio. När vi kom fram träffade jag Vickan, Clara och de andra i ungdomsrådet. Vi fikade först. Sedan gick vi in i salen för att kolla på valet av ordförande för SRF. Jag har inte varit på kongress tidigare och det tog ett tag innan man fattade hur allt gick till med alla uttryck, ordförande hit och ordförande dit och alla pläderingar. Håkan Thomsson vann valet och är nu ordförande för SRF. När vi hade kollat på det skulle vi prata ihop oss om våra motioner. Tänkte först berätta lite om dem.
Den första, om läromedel handlade om att läromedlen måste komma i tid till skolan. Oftast är de också fulla med fel och kan komma flera månader efter att man har börjat skolan efter sommaren. Den hade ledningen gett bifall till.
Den andra handlade om jämlikhet bland syncentralerna i de olika länen. Det var tre avsatser: jämlikhet, ingen åldersgräns för hjälpmedel och den tredje kommer jag inte ihåg eftersom just den inte nämndes så mycket under diskussionerna men det var också om att man ska kunna få tillgång till hjälpmedel på lika villkor. Ledningen hade sagt nej till ansatts ett, men ja till tvåan och trean.
Den tredje och sista, som de hade sagt nej till handlade om att vi som är under 16 år vill ha fler barnläger under våren och vintern. Det sista lägret är nu på höstlovet och sedan får man vänta mer än ett halvår till nästa läger för SRF riks som är i slutet på juni.
Vi bestämde att på den första motionen skulle jag bara tacka för att den fått bifall av ledningen. Vickan skulle prata om syncentralerna eftersom hon kommer från ett annat län som har det lite sämre. Jennan och Becka skulle prata om läger.
När vi som bäst satt där och pratade inför vår tur efter lunch sa de att eftersom det hade blivit ändringar i planeringen kunde vi få prata nu istället. Det var väldigt nervöst men riktigt spännande också. Första motionen var det inget tjafs om. Det var bara uppläsning, ”den har fått bifall, är det någon som vill säga något?” Jag tog micken och tackade för att vi hade fått bifall för vår motion. Av ledningen menade jag men han som talade tolkade det som att jag menade att de i salen redan hade tackat ja, vilket jag ju visste att de inte hade gjort, men förstod att de skulle göra. ”Bara så att du vet så har vi inte gett bifall än”, sa han. Alla i hela salen skrattade åt mig och jag skämdes så att jag kunde gå åt. Egentligen hade ju jag gjort rätt fast kanske uttryckt mig dumt och jag tycker inte att det var rätt av de att skratta åt mig, även fast det inte var illa ment. Det kan ju verka som en bagatell men för mig som hade laddat så mycket var det en katastrof. Sedan blev vi uppkallade på scenen för att pressentera oss. Ingen skrattade åt mig den här gången i alla fall. Sedan kom vi fram till den andra motionen om syncentraler. Vickan var strålande när hon pratade och det drog igång en himla diskussion. De menade att de inte kunde sätta tydliga regler för syncentralerna och istället för att satsa på att alla ska få det lika så bör man prata med de länen som inte är så bra istället. I mina ögon är det ungefär samma sak, men jag vet att man tolkar motionerna ganska hårt. Efter en lång diskussion blev det som ledningen sagt, nej, ja och ja. Men de lovade att de skulle jobba mycket på det så jag tror att det kommer bli bättre trots att de inte sa jag till alla punkter. Det mest intressanta var nog ändå den sista motionen, den som jag egentligen tyckte kanske var den mest oviktiga frågan i jämförelse men den om syncentralerna och skolan så kanske inte läger är så viktigt. De tänkte bomma den, inte för att de inte ville utan för att pengarna inte räckte till. Men Jennan och Becka gjorde strålande ifrån sig. De menade att man inte kunde ta bort ett sommarläger eftersom de ligger på helt olika platser i Sverige och att läger är bra för självförtroendet som synskadad och att det är mycket lättare att vara sig själv när allt är på samma villkor. Sålunda blev det både ja och nej för vår motion och när beslut skulle fattas var det fler som sa ja än nej, och därmed hade vi drivit igenom två och två tredjedelars motion! Efter den lyckade framgången var eftermiddagen rolig. Vi åt lunch och var med på valet av första biträdande och andra biträdande ordförande. Vi blev fotade och blev intervjuade för oboj (en taltidning för synskadade). Vi var med på pläderingarna för styrelsen också men vi var tvungna att gå ut när de skulle rösta för det var enbart de som fick rösta som fick vara kvar. Jennan imponerade ännu en gång på mig när hon också pläderade för en nominerad till styrelsen. Efter fikat var det dags att åka hem. Jag, Becka och Jennan åkte till Haga forum och därifrån tog jag taxin till Yxlö där vi har sovit inatt.
Den här dagen kommer jag komma ihåg länge, inte minst för mitt lilla misstag men framförallt för att vi fick vara med och påverka så mycket. Att det faktiskt går att påverka som barn även fast det ibland inte känns så. Men det går faktiskt och det ger en styrka att kämpa för saker man tycker är bra. Jag ska bära med mig den här dagen länge och tänka på den när saker känns omöjliga. Snart träffar jag Vickan och Clara igen och det känns också fantastiskt. Ungdomsrådet kommer även ha en träff samma dag som Vickan kommer ner till mig och även fast de andra inte ska på teaterlägret får jag träffa de då. Det är sällan det är så nära mellan att man ses och det gör att den här veckan kommer att kännas lång men förhoppningsvis kommer det vara värt det.
Nu måste jag sluta, skolan väntar, suck!
/Lollo<3
